Gaphälsning

Ofta sitter jag bredvid valplådan och tittar på de små änglar medan de äter eller sover. Jag klappar de försiktigt på huvudet, på ryggen eller på deras små tassar. Deras päls är så mjuk och glänsande. Ser jag att någon av dem gör någonting nytt försöker jag ta fram kameran så fort det bara går och ta ett foto. Eftersom allt skall gå så fort och ljuset ofta är otillräckligt för att kameran skall kunna fokusera blir det färdiga resultatet oftast mindre bra. Så de flesta foton raderar jag direkt. De få foton som möter mina minimikrav lägger jag upp här.Det är lustigt hur man minns sin egen längtan (Skriver det med ett leende). För nästan fyra år sen var jag där några av er är idag. Jag hade fått veta att två tikar hade blivit födda och att en av dem skulle få bli min. Det första foto av Anja som jag fick se kom i ett email när hon var tre veckor gammal. De tre veckor jag fick vänta på det foto var långa. Men Anja kommer från en större kennel och jag har fullt förståelse för att hennes uppfödare hade annat för sig än att sitta bredvid valplådan i timmar och fotografera. Dessutom så hade hon varit med om det förr. Många gånger. För mig är det den första. Kan kännas som en klen bortförklaring till mitt ”tittande” beteende men jag är ganska säker på att många av er hade suttit bredvid valplådan lika länge som jag gör om ni fick chansen till det.